Det var bättre förr.
Har du hört den klyschan förut? Säkerligen kan man applicera den tesen på stora delar av spelbranschen och säkerligen förväntas jag också, i egenskap av ex-retroresan-kosmonaut ställa mig bakom detta uttalande. Men nej. Inte alls. Allt har blivit bättre på senare tid. Och allt kommer med största säkerhet vara bättre i framtiden.
Visst blir det enkelt ett skimmer kring de dagar vi minns med värme? Det var verkligen 
fantastiskt att en Piggelin en gång i tiden kostade fyra kronor. Men det man lika lätt glömmer är hur man endast hade 20 kronor i en veckopeng, och att det lika enkelt som idag tog slut innan du fick en ny veckopeng. Och jag minns verkligen Super Nintendo med ett rosa skimmer på näthinnan. Det jag alltid glömmer bort är hur jag knappast hade råd eller en vänkrets för att uppleva alla de spel jag läste om och ville testa. Dessutom var det endast ett fåtal butiker i min omgivning som sålde spel, och med ett ytterst begränsat utbud dessutom. Faktum är att mina största upplevelser på SNES har kommit på senare år. Och detta kan sägas om i stort sett alla konsoler i min spelande historia.
Vet ni varför? Jo, för att det har blivit enkelt att spela. Och av den enkla anledningen slår nutiden dåtiden. Utan målfoto.
Det handlar inte bara om hur jag idag får många spel gratis och har jobbet och inkomsten som gör att jag kan köpa resten. Det handlar också om att jag välja att köpa spelet bland de tiotal butiker som säljer det i staden där jag bor. Eller på Internet.
Och spelen idag är bredare, fångar ett större spektra och kan handla om andra saker än att rädda världen, även om detta också kan vara kul ibland.
Vill jag uppleva den gamla skolans svåra, straffande gameplay igen så behöver jag bara stoppa in Battle Kid i mitt NES. Ett nytt spel till en gammal konsol. För det är där vi är nu. Inte nog med att de spel som släpps är fantastiska, storslagna, hjärtgripande och genomtänkta. Och de komponenter och den berättarteknik som var med och gjorde 8 och 16-bitarsgenerationen fantastisk finns också på marknaden. I ett litet nedladdningsbart spel på Xbox Live. På Steam. I ett Indie-paket där jag betalar vad jag vill och dessutom gör världen lite bättre. Ibland till och med på en gammal hederlig NES-kassett. Och då är det synd att klaga.
Men jag tror vi är lite av en klagande, gnällande generation. Vår ribba är så högt uppsatt att vi inte kan se var vi startade. Och det kanske är bra, för år efter år blir jag tagen av vad spel kan göra med mig, vilka känslor som kan förmedlas och vilka tankar som kan väckas. Kanske vi behöver fortsätta gnälla för att fortsätta utvecklingen framåt, till territorier vi inte hittills besökt. Det kanske är nödvändigt.
Men jag tänkte passa på att inleda året med att vara tacksam. Jag var utan tv-spel under ett års tid och tro mig, det är inget jag tänker göra en andra gång. 2014 inleds med ett leende.
Jag vill säga att jag inte håller med dig. Bara genom att spela FF9 och sedan jämföra med FF13 får jag en klar skiljelinje över vad jag helst spelar. Vad som är ”bättre”. Det är inte den nya stilen på striderna eller den riktning som Square Enix valt att föra FF-serien i som passar. Det var bättre förr.
Sedan tänker jag på Persona 4 Golden, visserligen en remake av ett gammalt PS2 spel men som förbättrat i princip allting med originalet. Det nya slår det gamla med hästlängder.
Jag tänker på den avslutande delen i Ar Tonelico och undrar vad som gick fel. Den andra delen hade en perfekt balans mellan spelbarhet och lagom ”raunchy content”.
Så till slut kommer jag på att det ligger mig nog närmast 50/50 i den här frågan. Super Mario 3d World lyckas med det omöjliga, göra mig otroligt intresserad av ett 3d Mario spel då allt efter SMW2 känns som meh.
Vi behöver inte gnälla för att föra utvecklingen framåt. Square Enix har för mig sedan de började lyssna på allt gnäll blivit ett sämre företag.
Vi ställer alldeles för höga krav på spelen idag. Det finns ju en anledning till varför spel som Megaman 9, IWBTG och liknande är populära. Enkla retrodoftande spel.
Jag tror inte man kan applicera det här tankesättet på spel gjorda av ett visst företag eller ett visst företag. Utan snarare handlar det om spelklimatet i helhet.
Där kan jag säga att de senaste 3-4 åren har det kommit ut massvis med bra spel, och i år har är året där så många av dem är så billiga att det går att köpa en hel drös med legendariska asbra spel för 500kr. Det är fantastiskt.
Att det sedan fortsätter att komma ut nya bra spel i en otroligt takt, är det fantastiskt.
Många fel där, men meningen kom fram :P.
Ja, jag håller med. Jag förstår inte att se på utveckling som något negativt. Spelvärlden tar sig framåt, saker händer, det blir intressantare, djupare och mer lättillgängligt än någonsin. Och förhoppningsvis blir den mer inkluderande och mindre misogyn på vägen.