Alla mÄste börja nÄgonstans och min historia började för tio mÄnader sedan pÄ ett spelforum vid namn Gamereactor. Eller egentligen började den lÄngt innan dess, redan vid tio-ÄrsÄldern nÀr min mamma frÄgade en sÀljare i leksaksbutiken om vilken leksak som var pÄ modet vid tillfÀllet. Jag fyllde nÀmligen Är och mamma visste inte vad hon skulle ge mig. SÀljaren hÀnvisade henne till ett Nintendo Entertainment System och dÀr började det. En liten gnista tÀndes men pÄ grund av hormoner kombinerat med en vilja att passa in sÄ slocknade mitt spelintresse efter nÄgra Är och ersattes med ett annat intresse: film. Det var lÀttare att tycka om eftersom det var mer anpassat för tjejer.

LÄgan som hade slÀckts tÀndes Äter och jag började spela.
Mitt spelintresse har legat pÄ is i mÄnga Är, hela nitton Är om jag rÀknar noga. Under den tiden hann jag bli modell, mamma, fru, skild, sambo, klÀddesigner, programledare och bloggare. Men inte spelare. Tills förra Äret dÄ jag upptÀckte The Last Of Us, och samtidigt upptÀckte att spel hade blivit som film. Senast jag hade suttit med en handkontroll var storyn i spel rÀtt enkel; tvÄ rörmokare som mÄste rÀdda en prinsessa. Det var det jag mindes av Super Mario Bros. Nu sÄg spel nÀstan verkliga ut och storyn var betydligt mer invecklad. LÄgan som hade slÀckts tÀndes Äter och jag började spela. Först kÀnde jag mig överrumplad av allt som hade kommit under de nitton Ären sÄ jag vÀnde mig till internet, till Gamereactor. Jag behövde hitta ett forum dÀr jag kunde lÀra mig mer, fÄ tips och prata om spel med andra. Gamereactor var den sajten som hade bÀst layout för mig som behövde nÄgot enkelt att manövrera i, jag hade ju aldrig satt min fot i ett spelforum tidigare.

Bilden som jag la upp nĂ€r jag bevisade att jag var jag.Jag började med att nĂ„ ut till andra spelare via trĂ„darna i forumet, men mĂ„nga ignorerade mig. Jag förstod inte varför, men antog att det mĂ€rktes att jag var ”noob”. Eftersom jag bloggat i mĂ„nga Ă„r om skönhet, brudklĂ€nningar, resor med mera sĂ„ tog jag mig an blogg-funktionen som man hade tillgĂ€nglig i sitt krypin. Jag presenterade mig sjĂ€lv och la upp en bild pĂ„ mig, precis som mĂ„nga som andra gör. Det började strömma in folk i bloggen, mĂ„nga började följa mig och jag visste inget om spel sĂ„ jag bloggade om det jag gillade rent allmĂ€nt. Ännu fler började följa mig och jag började bli kallad för nĂ€ttroll av dem som trodde att det var en kille bakom bloggen. Jag tvingades bevisa min existens genom att posta en bild pĂ„ mig med en skylt som jag höll upp med en kommentar som jag hade fĂ„tt skrivet att jag skulle skriva pĂ„ skylten. Det kĂ€ndes nedvĂ€rderande att inte bli tagen pĂ„ allvar men jag spelade med. Jag visste vĂ€l inte bĂ€ttre dĂ„ jag inte var insatt.

Min blogg hackades och jag blev kallad för hora.
NÀr de andra medlemmarna insÄg att jag fanns pÄ riktigt kom nÀsta vÄg av kritik: jag skrev inte tillrÀckligt mycket om spel. Jag skrev för mycket nonsens enligt dem, jag lade upp för mÄnga selfies och jag förtjÀnade absolut inte att vara dÀr. Kritiken haglade och bloggen vÀxte, men jag började bli sur pÄ stÀmningen pÄ spelforumet. Riktigt sur. PÄ grund av min popularitet sÄ fick jag en PS4 att lotta ut via Sony. Det hÀr var nÀr det rÄdde en PS4-torka i januari sÄ jag tog erbjudandet och anordnade en tÀvling pÄ bloggen. Det blev en stor grej av det hela och efterÄt blev jag om möjligt Ànnu mer kritiserad. Min blogg hackades och jag blev kallad för hora, det skrevs bland annat att jag sög kuk mot betalning. Vissa medlemmar gillade mig men de som hatade mig hördes mer sÄ till slut fick jag nog.

Efter stöd och tips startade jag en egen blogg, stĂ€ngde ned min gamla pĂ„ Gamereactor och lĂ€nkade till min nya. Men man fick inte lĂ€nka till en annan blogg enligt moderatorerna (Ă€ven om mĂ„nga andra gjort det tidigare) sĂ„ jag blev bannad frĂ„n Gamereactor. Det var det bĂ€sta som kunde ha hĂ€nt mig för pĂ„ min egna, nya blogg sĂ„ hittade Roger Åberg mig, en av grundarna av spel- och teknikbloggen feber.se.

Jag hÀngde en del pÄ Feber och kommenterade artiklarna som lagts upp för nÀr jag inte var vÀlkommen pÄ Gamereactor fick jag min dos av spelnyheter dÀrifrÄn. Jag var en av fÄ tjejer som hÀngde bland killarna i kommentarsfÀltet. I början sÄ var det inte sÄ farligt men nÀr de andra lÀsarna insÄg att jag hÀngde kvar dÀr började de ifrÄgasÀtta mig. Varför hÀngde jag pÄ Feber sÄ mycket? Varför kommenterade jag sÄ mÄnga artiklar? Varför var jag sÄ positiv i mina kommentarer?

Nu började jag se ett mönster och inse att det finns regler om man som tjej hÀnger i spel- och teknikforum, och de Àr:

  1. LĂ€gg inte upp för mĂ„nga selfies i din egen blogg. En selfie nĂ„gon enstaka gĂ„ng Ă€r okej, men inte mer för dĂ„ fĂ„r man stĂ€mpeln ”Attentionwhore”.
  2. Du mÄste skriva om spel i bloggen om du hÀnger pÄ ett spelrelaterat forum och teknik om det Àr tekniksnack. Allt annat ses som tecken pÄ att man Àr ointelligent eller driver en blogg om nonsens.
  3. Det ska helst vara lÄnga texter om spel och helst nÄgot djupt som de flesta kan relatera till som till exempel ett kÀrt spelminne.
  4. Akta dig för att vara för positiv för det kan störa folk. Du mÄste kritisera nÄgot; vad som helst, eller vem som helst duger gott.
  5. Uppdatera inte bloggen för ofta för det kan uppfattas som att du söker uppmÀrksamhet och kan till och med klassas som spam. DÄ blir du stÀmplad som oseriös.
  6. Visa inte att du Àr tjej. Flera gillar inte att fÄ upptryckt i ansiktet att man Àr kvinna sÄ ha helst en avatar pÄ en figur, en hÀst eller nÄgot annat som inte Àr du.
  7. Se till att hÄrdplugga sÄ mycket som möjligt om spel för du kommer att behöva bevisa dig sjÀlv mÄnga gÄnger och dÄ Àr det bra att ha sÄ mycket info som möjligt pÄ förhand.
  8. Om din avatar Àr en bild pÄ dig sjÀlv, undvik att byta den för ofta. Det kan ge sken av att du Àr ytlig.

Allt ovanstÄende Àr saker som anvÀndare sagt till mig att jag bör göra eller saker som nÄgon stört sig pÄ. PÄ Feber trodde nÄgon att jag fÄtt betalt av dem för att kommentera som tjej, att det var dÀrför jag var sÄ positiv. En annan undrade om jag var arbetslös.

Vid det hĂ€r laget var jag sĂ„ arg att jag kokade, men som reaktion började jag istĂ€llet plugga in allt om spel. FrĂ„n att inte veta vad FPS stod för införskaffade jag mig koll pĂ„ spelutvecklare, spelföretag, skribenter, spelsidor med mera. Allt inom spel matade jag in i huvudet för att ha nĂ„got att sĂ€ga nĂ€r nĂ€r jag ”blev stĂ€lld mot vĂ€ggen” eller pĂ„stods stĂ€lla dumma frĂ„gor.

Roger Åberg la mĂ€rke till mina diskussioner bland kommentarerna. Han letade upp mig och erbjöd mig jobb, pĂ„ Feber! Jag tog det och för första gĂ„ngen nĂ„gonsin började jag att skriva för nĂ„gon annan Ă€n mig sjĂ€lv. Med brist pĂ„ erfarenhet och mindre spelkunskap Ă€n majoriteten av lĂ€sarna tog jag mig framĂ„t som skribent. Som nybörjare fick jag ta emot kritik efter kritik frĂ„n lĂ€sarna. Det har gĂ„tt sju mĂ„nader sedan jag postade mina första artiklar och idag Ă€r kritiken mindre pĂ„ sjĂ€lva sajten men vissa lĂ€sare har gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt som att ta reda pĂ„ var jag bor och smetat in bajs pĂ„ min ytterdörr, jag har mottagit flertalet hot pĂ„ mejl, det har ringt till min telefon och fejkprofiler pĂ„ dejtingsidor har lagts upp i mitt namn.

Precis innan de vÀrsta hoten kom sÄ blev jag rekryterad av Elin Ekberg för att skriva för Loading. Jag hade precis börjat blogga dÀr och var beredd pÄ samma skitstorm som pÄ Gamereactor men eftersom Elin fiskade upp mig precis nÀr jag börjat blogga fick jag skribentstatus snabbt, och med det kom en liten gnutta respekt. Att Loading Àr mer vana med tjejer hjÀlpte sÄ klart ocksÄ till. Anledningen till att jag fick sÄ mycket skit pÄ Gamereactor tror jag har att göra med att det Àr sÄ fÄ tjejer i redaktionen, jag fick inget stöd eller liknande av nÄgon av dem och mÄnga av kommentarerna om mig finns kvar pÄ sajten Àn idag. Ingen satte stopp för det hela.

Jag har inte börjat skriva om spel eller publicera recensioner Àn, rÀdslan att yttra mina Äsikter kring spel Àr stor med tanke pÄ den hotbild som finns. Nu Àr jag inte en vanlig lÀsare lÀngre, andra regler gÀller för mig som skriver om spel och andra typer av problem lyfts upp. Jag har rÄkat ut för sÄ mycket och varför det? För att jag var en helt vanlig tjej som sökte efter andra med samma intressen. Sedan var jag bara en skribent som ÄterberÀttade teknik- och spelnyheter. Vad hÀnder om jag verkligen gör mig hörd? Jag som inte har varit en inbiten spelare hela livet, eller har koll pÄ precis allt inom spel och som vÀljer att se det positiva framför det negativa?

Jag och sÄdana som mig ska fÄ ha vÄra intressen och vara dem vi Àr utan att bli kritiserade konstant.

Jag vÀljer att inte vara rÀdd lÀngre! Jag tar pÄ mig den stÄlrustning som jag ser att mina kvinnliga kollegor stolt bÀr och sÄ ger jag mig ut och krigar. Krigar för att jag, och sÄdana som mig ska fÄ ha vÄra intressen och vara dem vi Àr utan att bli kritiserade konstant.

Min första krönika vÀljer jag att ge till Svampriket och min första recension kommer ni att fÄ lÀsa pÄ Loading. För tio mÄnader sedan började min historia och den Àr inte slut Àn, inte pÄ lÄnga vÀgar. Jag Àr som ett rosa Änglok som tutar med en glad melodi och kommer lastat med fÀrska insikter angÄende spel, med entusiasm och positivitet.

VÀrlden ligger framför mina fötter, med eller utan alla nötter.

Text av Fenjima

Fenjima En positiv och driven tjej frÄn Stockholm med en avsky för jantelagen. Jag gillar spel som Àr i första person med mycket pang pang och action. Jag har en förkÀrlek till teknik och blir lÀtt sÄld pÄ allt som flyger, eller innebÀr virtuell verklighet. Förutom spel och teknik Àr min största passion skrÀckfilm och serietidningar. Jag Àr en manisk Twittrare och en egocentrisk Instagrammare. Man hittar mig enklast som skribent pÄ Loading eller Feber.