Jag var tio Är och hade precis fÄtt en ny speltidning. Framsidan pryddes av Shigeru Miyamotos leende ansikte. Jag Àlskade Nintendo mer Àn nÄgonting annat. BestÀmt lade jag en hand pÄ omslaget och sa med stolt röst:
âNĂ€r jag blir stor skall jag bli som honomâ.
De vuxna omkring mig svarade med förvirrade blickar, de visste ingenting om spel, knappt vem Super Mario var. Men det gjorde inget just dÄ, för jag visste vad jag ville.
à ren gick. Ju Àldre jag blev, desto mer kÀnde jag att nÄgot var fel. Folk tyckte att jag var lite udda, rent av konstig. Jag var en ung tjej som inte kunde sluta prata om The Legend of Zelda och Nintendo.
âVarför Ă€r jag sĂ„ udda?â Undrade jag ofta. Flera av killarna jag kĂ€nde spelade ju. De spenderade timmar med allt frĂ„n World of Warcraft till Pikmin. De fick aldrig nĂ„gra förvirrade blickar, skeptiska kanske, men aldrig ifrĂ„gasĂ€ttande. Jag började sakta förstĂ„ att nĂ„got var skevt med spelindustrin.
Högstadiet blev som ett hÄrt slag i magen. Redan under de första veckorna tittade tvÄ Àldre killar roat pÄ min skolkalender bredvid mig. PÄ omslaget hade jag ritat av mig sjÀlv som Link. De skrattade, pekade och skÀmtade om mitt intresse. Jag satt precis bredvid. Det var inte coolt för nÄgon som mig att gilla spel lÀngre. NÄgot gick sönder inom mig den dagen. Jag försökte dölja mitt intresse i flera Är.
Det var inte förrÀn i gymnasiet som jag försiktigt vÄgade frÄga tvÄ personer i min klass om Skyrim var vÀrt att köpa. Det var efter detta som jag vÄgade ta upp mitt spelintresse pÄ riktigt. Inget skulle fÄ komma i vÀgen. Jag upptÀckte Elder Scrolls, Tomb Raider och framför allt Dragon Age, spelserien som skulle förÀndra mitt liv.
Under alla dessa Är ritade jag frenetiskt, men tÀnkte aldrig pÄ att jag kunde göra nÄgot utav det. Det var inte förrÀn efter studenten som jag faktiskt kopplade att mitt brinnande spelintresse och mitt ivriga skissande kunde kopplas ihop för att bygga en karriÀr.
Samtidigt som den tanken började gro inom mig blev jag spelskribent. Jag skrev krönikor, recensioner och förtittar. Jag besökte Biowares huvudkontor i Edmonton och förundrades över stĂ€mningen pĂ„ kontoret. Alla sĂ„g trötta ut, det var bara nĂ„gon mĂ„nad kvar tills Dragon Age: Inquisition skulle slĂ€ppas, men utvecklarna skrattade hela tiden tillsammans. âItâs a lot of workâ sa producenten Cameron Lee till mig, âbut itâs all worth it.â. NĂ€r jag gick och la mig den natten bestĂ€mde jag mig â jag skulle bli spelutvecklare.
Ett Är senare sitter jag nu pÄ en spelutbildning och kÀmpar sÄ hÄrt jag kan. KÀnner hela tiden att det bubblar lite av spÀnning inom mig, för jag Àr nÀrmare min dröm Àn nÄgonsin. Men samtidigt blir jag frustrerad, för hur duktig hade jag inte varit om jag börjat utveckla redan som tonÄring? Om jag bara vÄgat vara lite mer som mitt tio-Äriga jag?
Jag vet att det finns mÄnga som jag dÀr ute. De som fÄtt samma oförstÄende blickar. De som lÄtsas vara kille för att inte bli trakasserade online. De som inte vÄgat följa sina speldrömmar. De som inte passat in i spelindustrins snÀva syn pÄ spelare.
För jag vet ju att det fortfarande Àr en sexistisk vÀrld jag trÀder in i, Gamergate gör sig hela tiden pÄmind. Utvecklare som faller utanför ramarna fÄr ofta utstÄ trakasserier, bÄde pÄ och utanför arbetet.
Men det finns ljusglimtar. Se bara pÄ Teklafestivalen i somras dÀr unga tjejer fick lÀra sig allt frÄn robotprogrammering till speldesign. Som jag önskar att det hade funnits nÀr jag var yngre. Jag ser ocksÄ hur spelföretagen ett efter ett börjar ta vara pÄ jÀmstÀlldheten pÄ arbetsplatsen och representationen i sina spel. LÄngsamt men sÀkert.
Just nu Àr jag nog nÀrmare mitt tio-Äriga jag Àn nÄgonsin. Jag ser med sorg pÄ alla de Ären dÀr spelintresset sköts undan, jag ser med sorg pÄ alla de Ären dÄ jag inte vÄgade vara mig sjÀlv.
Jag vet att det lÄter hemskt cheesy, men jag tÀnker skriva det ÀndÄ. Följ era drömmar, spela det ni vill spela, gilla det ni gillar, nörda pÄ sÄ mycket ni kan. För en dag kanske det Àr ni som ler pÄ det dÀr tidningsomslaget och vÀcker en ny persons dröm.
Text av Kajsa Lundquist
 |
Kajsa Lundqvist Àr skribent hos IGN-Sverige och en tönt av rang. Dragon Age is her game och allt hon nÄgonsin pratar om. NÀmner du Solas eller Alistair kommer det garanterat tÄrar. Drömmer om att en gÄng fÄ designa en alv som bryter spelarnas hjÀrta. |
Mycket bra och viktig lÀsning. Det Àr alltid synd och beklagligt med oförstÄende mÀnniskor som pÄverkar andra att inte vÄga utrycka sig. Tur Àr att du vÄgade stÄ upp och gÄ just din vÀg till slut. Hoppas mÄnga fÄr inspiration nÀr dom lÀser detta och tar efter.
Bra skrivet Kajsa!
SÄ jÀkla trÄkigt att man ska bli nedtryckt bara för att man Àr tjej och tycker om spel, Eller att folk ska kalla reta en överhuvudtaget för ens spelintresse.
Jag har en syster som gÄr i högstadiet, Jag har alltid försökt uppmuntra henne till att spela. Men en brist pÄ konsoler/speldator hos vÄra förÀldrar har vÀl gjort att hon spelar lite pÄ sin telefon ibland. Förutom dÄ hon Àr pÄ besök hos mig dÄ hon har en uppsjö spel att vÀlja mellan.
Men jag har nĂ„gon gĂ„ng frĂ„gat henne om det Ă€r nĂ„gra av hennes vĂ€nner och klasskamrater som spelar, för jag tĂ€nker att alla i hennes generation bör ju spela i nĂ„gon form, dĂ„ spel Ă€r sĂ„ mycket mera utbrett idag Ă€n nĂ€r jag vĂ€xte upp. Men jag har fĂ„tt svaret att nĂ„gra av killarna i klassen spelar vĂ€l, men ingen av tjejerna. Hoppas att det inte Ă€r sĂ„ att nĂ„gon av dem tvingas spela i ”smyg”.
SÄ himla mycket igenkÀnning!
Antar att nÀstan alla kvinnliga spelare upplever samma eller liknande kÀnslor o rÀdslor.
ĂndĂ„ diskuteras det om sĂ„ sĂ€llan..
Tack för att du lyfte Àmnet det och gjorde mig pepp!
Jag funderar ibland pÄ vad man borde sÀga till alla som ger dem dÀr skeptiska blickarna eller som skrattar Ät en för att man som vuxen kvinna sysslar med spel. Jag möter det ofta.. PÄ kontoret, i slÀkten och i andra intressesammanhang. Vill gÀrna svara Ngt snappat uran att det kommer fram som aggressivt eller avstÄndstagande. NÄgra förslag?
Folk Àr oförstÄende för sÄnt de antingen inte förstÄr sig pÄ eller sÄnt man anses ska göra eller inte i en viss Älder. Spela spel i min Älder Àr aldrig accepterat kÀnns det som men ju Àldre man blir desto mer inser man hur lite man bryr sig om vad andra tycker. Jag brukar inte prata tv spel om inte nÄgon frÄgar.
Men stÄ pÄ dig för ingen förutom du vet vad du gillar.
Innan du förutfattar ditt beslut om vad du tycker om GamerGate sÄ tycker jag att du ska lÀsa den hÀr artikeln;
https://medium.com/@oliverbcampbell/when-a-black-game-journalist-spoke-up-on-gamergate-a1f36421022
VÀldigt vÀlskriven och Ätminstone jag tycker att den speglar mina egna upplevelser med GG.
I övrigt en ganska bra artikel, Àven som killar fÄr vi ofta sneda blickar pÄ oss nÀr vi framför att vÄrt favoritspel inte Àr CoD eller det nya FIFA:t, sÄ du har mina sympatier.
Zelda For Life!
KÀnner igen mig, har dock valt en annan vÀg och vill att barnen idag ska fÄ de chanser jag kÀnner att jag inte fick, genom att plugga till f-3 lÀrare. DÀr kan jag komma att inkludera programmering, spel och rollspel i undervisningen.
Hej.
Ett inlÀgg frÄn den andra sidan. FrÄn en mans perspektiv.
Vi mÄste klargöra en sak. Unga killar har underutvecklade hjÀrnor vilket genererar ett överskott pÄ rena idioter. De vet sjÀlva inte varför de sÀger eller gör saker. Ibland retas de för att de Àr intresserade av en tjej, ibland för att de inte tÀnker utan agerar pÄ ren impuls och tror att de Àr roliga eller coola.
SÄ, med detta lagt pÄ bordet kan man frÄga sig vilket vÀrde du bör lÀgga i vad du upplevt som ung. Du har blivit sÄrad, men har det funnits substans attackerna? Givetvis inte!
Det trÄkiga med din historia Àr att dina förÀldrar och samhÀllet inte givit dig det emotionella stöd du behövt för att helt enkelt avfÀrda skrÀpet. Att verkligen förstÄ att du inte behöver bry dig om vad t.ex. nÄgon anonym pajas pÄ nÀtet sÀger.
Jag har dessutom varit i precis samma sits, men jag hade glasögon och var tystare Àn andra. Spelade ocksÄ datorspel. Det hjÀlpte inte att jag var kille för att mina intressen inte skulle hÄnas. Jag var en mes/nörd som inte ville spela fotboll som de sportiga grabbarna som var Guds gÄva till vÀrlden, halleluja!
De som hÄnade mig för mitt datorintresse lÀrde sig snart att anvÀnda datorer och internet. Internet och onlinespel gick frÄn att vara en trevliga communitys till apornas planet. Förmodligen Àr det dessa mÀn/pojkar du trÀffat. Högljudda egocentriska, narcissistiska, stökiga och primitiva skitstövlar.
MĂ„nga mĂ€nniskor, Ă€ven mĂ€n drabbas av rena idioters kommentarer, sĂ„ jag ber dig att inte skylla dina missade chanser pĂ„ grund av alla mĂ€n – hatet kommer Ă€ta upp dig annars precis som det gjort med den icke konstruktiva extremfeministiska rörelsen i Sverige. LĂ€r dig istĂ€llet att avfĂ€rda allt nonsens. Vare sig det kommer frĂ„n en man eller kvinna.
En kommentar pĂ„ spelindustrins ”snĂ€va syn pĂ„ spelare”. Ăr det inte allmĂ€nt accepterat att datorspel har utvecklats av mĂ€n (med intresse för programmering) frĂ€mst för mĂ€n under lĂ„ng tid? Det gĂ„r inte att bortse frĂ„n detta faktum tycker jag. Att göra det till en könsdebatt kĂ€nns trist.
Stör inte mig att fler kvinnor introduceras, men att göra det till en slags feministiskt pseudostrid mellan könen Àr helt onödigt.
GG
p.s.
Snyggt hĂ„r đ
”FrĂ„n en mans perspektiv.”
[…]
”Jag har dessutom varit i precis samma sits,”
^ som svar pĂ„ en artikel om hur skribenten tvingats stĂ„ ut med ruttna attityder frĂ„n samhĂ€llet, endast pga att hon Ă€r kvinna. Ok bra dĂ„ vet vi hur mycket vĂ€rdefull insikt du har i den ”trista könsdebatten”
Könsdebatten i tv-spelsbranschen Àr viktig eftersom det uppenbarligen finns gott om folk som Àr övertygade om att alla kön behandlas lika, eller Ätminstone tillrÀckligt lika för att det inte ska behövas prata om skillnader i bemötande av personer med olika kön.
@nam
”Könsdebatten i tv-spelsbranschen Ă€r viktig eftersom det uppenbarligen finns gott om folk som Ă€r övertygade om att alla kön behandlas lika, eller Ă„tminstone tillrĂ€ckligt lika för att det inte ska behövas prata om skillnader i bemötande av personer med olika kön.”
Könsdebatten Àr skruvad pÄ ett ohÀlsosamt sÀtt och i min mening inte alls viktig sÄ som den ser ut. I sociala medier lyfts mest ett perspektiv fram och i Sverige har vi en trasig politisk inriktning gÀllande feminismen. Totalt oseriös.
Mitt inlĂ€gg frĂ„n en ”mans perspektiv” Ă€r som sagt inte mindre relevant och jag pekar pĂ„ problem ur andra perspektiv som jag ser som mer konstruktiva Ă€n att göra det till ett ”könskrig”. MĂ€n var först med att utvecklat datorspel, dĂ€rav initial mansdominans? Inte sant? Har jag fel sĂ„ rĂ€tta mig. Jag Ă€r inte spelhistoriker.
Skribentens uppfattning av mÀn har, gissar jag, i stor utstrÀckning formats av personer i samma Älder eller av yngre. Trams och intolerans har varit mer prevalent och hon har inte lyckats slÄ bort idiotin utan tagit Ät sig.
Se den hÀr. HÀr Àr en kvinna som Àr klarsynt!
https://youtu.be/rhPHFX3BLmc
Sorry IGN, jag gillar er, men inte just nÀr det kommer till denna frÄga.
Vill förtydliga delen ”(med intresse för programmering)”. Syftar pĂ„ de tidigaste spelen.
Andra bitar har ju introducerats med Ären och destillerats ut i bl.a. 3D modellering, ljud, animation, bandesign förstÄs.
Det hÀr Àr ju dock lÄngt ifrÄn en sak som bara tjejer fÄr utstÄ.
Jag sjÀlv var Àven rÀtt tyst om mina spelvanor under högstadiet. De var inget jag vill att folk skulle veta och jag ljög om min spelsamling för nÄn gÄng kom de ut att jag hade rÀtt mÄnga PS1 spel och dÄ var de direkt folk som ville lÄna, folk som hade stulit spel frÄn en annan kompis förut. Inte taggad pÄ det.
SÄ ja, det Àr surt men Àr/var inte bundet till ett kön.
Det stÀmmer, har ocksÄ fÄtt uppleva ganska mycket spe för att jag hade intresset frÄn en tidig Älder. En skulle ju vara cool, hÄlla pÄ med sport, intressera sig för brudar vid 12 Ärs Älder osv.
Men bara för att spel Àr en nördig hobby som fÄr utstÄ hÄn oavsett kön pÄ spelaren, betyder det dÄ att tjejer inte sÀrbehandlas alls? Det Àr en osaklig, överanvÀnd och helt ologisk argumentation som tjÀnar till att osynliggöra könsspecifika problem Àven i fall som vÄld i nÀra relationer eller sexuellt vÄld.
UppmÀrksamheten i texten ligger pÄ tjejers problem med exkludering i spelvÀrlden, ett problem som har mÄnga fler bottnar och mekanismer Àn ditt och mitt som killar. Bitar som att behöva lÄtsas vara kille eller sexismen i gamergate kanske skvallrar om detta kan en tycka.