Hinner man inte göra kontinuerliga videor får man ju sammanfatta hela året i en enda. Så jag tar härmed ett djupt andetag, och snackar sedan om ett helt år av indiespel och intryck. Mycket nöje!
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
Ljudloggarnas idioti
Bioshock var inte först. Det kan det inte beskyllas för. Men nog fan var det spelet som populariserade en av de dummaste konventionerna vi stöter på i spel idag. De finns där överallt, i de mest vitt skilda av spel. Djupt ner i havet, högt upp i skyn och långt ut i rymden. Fucking audio logs.
Sluta upp med att inte fatta Suspension of Disbelief
Jag är en person som lätt blir uppretad av saker som för många kan ses som triviala. Folk som inte kan skillnaden mellan kausalitet och korrelation. Folk som uttalar Schweiz Sweich. Det fakturm att världen tycks ha drabbats av en masspsykos och fått för sig att avokado är skitgott, trots att det egentligen inte smakar mycket mer än gurka och har en betydligt sämre konsistens.
Den typen av saker gör mig upprörd.
Går det att hoppa över storyn?
Min julledighet består just nu av en massa Just Cause 3 varvat med en massa Mad Max. Två spel med väldigt många saker gemensamt. För det första har de samma utvecklare. För det andra har jag spenderat väldigt mycket tid i dem. För det tredje bjuder de på stora, intressanta spelvärldar och fullständigt poänglösa berättelser.
Ether One (PS4)
Alla recensioner är per definitition åsiktstexter, så klart. Det vet ni. När ni läser mina åsikter om ett spel så är det just mina åsikter ni läser. Alltid. Men i den här recensionen vill jag att ni håller det extra mycket i huvudet. För mycket av det jag kommer kritisera är jag väl medveten om är sådant som andra säkerligen skulle se som spelets absolut största styrkor.
Du är inte vad du gillar
What really matters is what you like, not what you are like
Citatet ovan, från High Fidelitys Rob Gordon, satte definitivt fingret på något när det först uttalades, och många, vår käre chefredaktör inkluderad, tog det till sig. Sedan dess känns det, på gott och ont, som att det blivit allt mer sant.
Bossarnas fall
Svamprikets yngste yngling undrar om det ändå inte var lite bättre förr, i alla fall när det kommer till bossar.
Konstiga indiespel
Indiespel är fantastiska i det att de inte behöver vara kommersiellt gångbara eller följa konventioner. Ur det kommer briljanta spel som Gone Home, Jazzpunk och Beginner’s Guide. Spel som nog aldrig skulle ha kunnat komma, nu eller i framtiden, från en stor studio. Men alla dessa konventionsbrytande underverk är inte fullträffar. En hel del av dem är bara… bara konstiga. I den här listan tänkte jag ta fram fyra stycken spel som sannerligen gick sin egen väg, men som inte riktigt nådde målet.
Linus Svensson
må vara yngre än Luddes skäggväxt, men det hindrar honom inte från att tro sig ha rätt i alla diskussioner. Och det kan han mycket väl ha, men eftersom han är så oerhört skånsk är det ingen som förstår vad han säger. Ryktas ha sänkt en vattenbuffel enbart med sitt leende.
stötta riket
