Det patchas mycket idag. Mycket och ofta. Och det är så klart bra. Att saker som är trasiga eller obalanserade lagas och balanseras om är toppen. Men ibland kan jag inte låta bli att tycka att det blir fånigt. Inte så mycket för att utvecklare nu kan släppa trasiga spel och laga dem i efterhand, som överlag inte är ett så stort problem. Jag tror inte att det är patchar som gör att spel idag är trasigare vid släpp än förr, utan helt enkelt att spel är mer komplexa och svårare att få buggfria.

Inte heller är mitt största problem bristen på charmiga buggar, som Sandra beskrev, även om jag håller med henne. Nej, mitt problem är nog ilandigare än alla de problemen tillsammans – jag hatar att vara tvungen att uppdatera spel innan jag får spela dem.

Att rösta med plånboken ses av många som en grundläggande del av Den Fria Marknaden™. Och det finns en poäng i att spendera pengar på ett sätt som främjar produkter man uppskattar och företag man kan stå bakom, och inte gynnar säg Foxconn. Men låt oss för den saken skull inte glömma att det också är skitsnack.

Karaktärsutbudet i spel är generellt helt förbannat likriktat. Går du igenom vem som spelar huvudrollen i storspel finner du snart att det övervägande är vita, heterosexuella cismän. Det är liksom standard. Ofta känns det som att spelstudios funderar mer på om de ska ha en människa eller ett antropomorfiskt djur, än om de ska ha en man eller kvinna i huvudrollen. Och är du annat än kritvit, attraherad av folk som du råkar ha samma kön som, eller gud förbjude inte identifierar dig som det kön du tillskrevs vid födsel, så är du sällan ens påtänkt.