Linus hade egentligen bara ett enda mål med sin praktiktid på riket: att få prata med Simogo. Och på praktikens allra sista dag satte han sig till sist på ett tåg till Malmö för att träffa Simon Flesser.
Linus hade egentligen bara ett enda mål med sin praktiktid på riket: att få prata med Simogo. Och på praktikens allra sista dag satte han sig till sist på ett tåg till Malmö för att träffa Simon Flesser.
Det var nyss E3, vilket ni antagligen inte missat. E3 innebär en strid ström av spel att se fram emot och för spelare är det lite som julafton. Eller, typ en julafton där någon står och viftar en massa kul presentera framför en och sen säger ”det här får ni om två år”.
Årets E3 bjöd på en hel hög med spel att se fram emot, på alla möjliga format. Det bjöd också på en hel hög med spel som jag inte ser fram emot alls. Det är så klart inget konstigt i sig, men det finns vissa spel i den senare kategorin som absolut inte borde höra hemma där. Spel jag borde peppa, eller trodde att jag skulle peppa, men helt enkelt inte gör.
Jag skriver den här texten med fara för mitt liv. Jag hoppas att genom att publicera sanningen så ska jag till sist få frid i själen. Ifall ni inte hör från mig igen, så vet ni varför. Beslutet verkade vara ett särdeles gott sådant. Jag tänkte igenom alla vinklar, undersökte alla möjligheter och kunde inte komma till någon annan slutsats. Praktik på riket, i tio veckor. Hur kunde det bli något annat än fullständigt fantastiskt?
Linus kämpar med självkänslan, men lyckas i alla fall prata om They Breathe, The Last Tinker: City of Color, Leo’s Fortune och Beatbuddy: Tale of the Guardians.
Svenskutvecklade Leo’s Fortune till iOS har hyllats för sin tokläckra grafik och klättrat sig hela vägen upp i toppen på Appstore. Linus slängde iväg ett mejl med några frågor till utvecklarna, 1337 & Senri.
”Allting som GameX inte är.” Så beskriver Hemen Sali Gameplay Mässan. En mässa för och framförallt av gamers, något han menar att GameX inte var. Med sitt fokus på spel hoppas han göra en bättre mässa än GameX var, och nystartade Comicon ser han inte ens som en konkurrent. Men arbetet med Gameplay Mässan har gått långt ifrån smärtfritt.
Tänk att någon tagit en slice av millennieskiftet, plockat upp den och dumpat den ett drygt decennium senare. Lite så är det med The Last Tinker: City of Colors. Och ingen kunde vara gladare över det än jag.
Plötsligt är jag tio år gammal igen. Osnuten och jävlig. Igen. Lubbar över till grannen och spelar Spyro the Dragon, när jag inte har fullt upp att försöka slita Jak & Daxter ut händerna på min skitjobbiga lillebror. Tiden har räserroterat bakåt. Jag måste kämpa mot lusten att slå upp en enorm skål snabbmakaroner, slänga i ett halvt smörpaket och dränka allt i grillkrydda.
Efter förra avsnittets fiasko är Linus tillbaka och har spelat Guacamelee, Dust: An Elysian Tail, Luxuria Superbia och Drowning in Problems. Han har dessutom testat ett demo på The Last Tinker: City of Colors.