För ett par veckor sedan uttryckte jag, via min Facebook-status och Twitter, missnöje över att en föreläsare använt “han” i beskrivningen av en, för ett exempel, påhittad person. Detta var ingen engångshändelse utan något som jag reagerat på flera gånger sen jag påbörjade min spelutvecklarutbildning och bara ett av flera exempel som visar hur mannen alltid är utgångspunkt, och hur detta problem (ja, jag anser det vara ett problem) gör det svårare för spelbranschen att utvecklas och bli jämställd.

De få kvinnor som fanns tillgängliga var sexualiserade eller fragilt porträtterade
Under en 3D-modelleringskurs förra året fick vi välja på ett antal karaktärer att modellera. Förutom att de flesta var män var de få kvinnor som fanns tillgängliga sexualiserade eller fragilt porträtterade. Männen å andra sidan var även de avklädda men muskulösa, starkt framställda och i flera fall kända statyer. En rynkig gammal gubbe fanns t.o.m att välja på!

Jag skrev om mitt problem med kvinnobilderna i kursutvärderingen och resultatet blev att en av bilderna togs bort. Den byttes alltså inte ut mot en ny bild, vilket betyder att det sen fanns ännu färre kvinnor att välja. När en student som går året under mig för några veckor sedan konfronterade kursansvarige om det taskiga utbudet och dåliga representationen av kvinnor fick hon svaret att han (kursansvarige) inte orkade leta upp andra bilder. Det skulle exempelvis, ur modelleringssynpunkt, fungera utmärkt att ha en muskulös eller gammal kvinna. Men han orkar inte.

Samma kurs använde sig av referensbilder på mans- och kvinnokroppen, nakna, för att få till “idealiska proportioner”. Kvinnan är illustrerad iklädd klackskor. Va?! Är vi tillbaks på 1930-talet? Ja, i princip, eftersom bilderna faktiskt är från 30-talet! Förklaringen jag fick till detta var att det var de bästa bilder de hittat. Jag har mycket svårt att tro att en likvärdig eller bättre bild inte dykt upp på drygt 80 år.

Vår animationskurs led av liknande problem, där de tre karaktärer vi skulle modellera var män eller benämndes som “han”. Denna “han” var en fågel och inte alls könsbestämd egentligen.

Engagemanget från studenterna vad gäller genus är ganska svalt. Vissa ser det inte som ett problem, medan en del kanske inte vågar säga någonting. Det har ju dessutom ändå visat sig att OM man säger något gör det i princip ingen skillnad. Efter ett tag, när det bara är tre-fyra personer som försöker och ingenting förändras, tröttnar en och ger upp. Eller blir arg och frustrerad och tappar skaparglädjen, som är en viktig del av en spelutbildning.

Jag personligen känner mig väldigt exkluderad när sådana här saker sker
Varför tycker jag då att det här är så viktigt att jag skriver en krönika om det? Jo, det är för att dessa “smågrejer” kan ha en så stor påverkan på studenterna. Det kan påverka hur inkluderade de kvinnliga studenterna, som är en minoritet, känner sig. Jag personligen känner mig väldigt exkluderad när sådana här saker sker om och om igen och om jag inte hade likatänkande vänner att umgås med i skolan hade jag kanske gett upp hoppet och slutat min utbildning. För jag passar ju uppenbarligen inte in i den här världen?

Det kan också påverka hur studenterna sedan påverkar spelbranschen. Jag har redan märkt att det självklara när en student beskriver en spelare eller fiende är att använda manligt pronomen, även om jag också märkt att vissa kommer på sig själva eller reagerar med ‘oj då, jag tänkte inte på det’ när jag påpekar det för dem. Det finns ju alltså en vilja att förändras hos många! Men om det inte uppmuntras av föreläsarna kommer vi gå i samma gamla spår.

Under en konceptutveckling där jag ville att spelarkaraktären skulle var kvinna och att dennes mamma dog heroiskt var jag tvungen att kompromissa med mina gruppkamrater, vilket ledde till att spelarkaraktären kunde en välja kön på och båda dennes föräldrar dog heroiskt. Det är ju helt banalt att det är så svårt att ändra på de klassiska könsrollerna.

Så nu ber jag samtliga landets spelstudenter om hjälp. Tänk på det här! Vad ni gör, vad ni säger, hur ni tänker. Det är små förändringar hos er men på sikt kan det leda till stora förändringar i branschen vi ska verka i. Låt oss utveckla spelmediet och föra det framåt!

Text av Anna Ström

Anna är inne på sitt tredje år som speldesignstudent i Stockholm. Drömjobbet är att skriva spelkaraktärer och dialog, och bidra till att skapa starka kvinnor såväl som att få fram andra minoriteter i spel. Hon är involverad i BarCraft Sthlm och du kan med all säkerhet hitta henne på Twitter, som @Sindawilya. Avlider nästan i väntan på Dragon Age III: Inquisition.