Det är inte målet som är det viktiga utan resan dit. Ett ganska vanligt talesätt som passar in på många saker, inte minst spel. Det är inte att klara slutbossen som är det viktiga, utan resan mot den. I alla fall var det så jag brukade tänka, men jag är inte säker på att jag gör det längre. Även fast jag njuter av varje bildruta av spelet jag lirar så springer jag fågelvägen och går inte runt och utforskar för att kunna klara av spelet så snabbt som möjligt. När jag spelade igenom The Last of Us så utforskade jag väldigt lite och missade säkerligen en hel del som hade förstärkt min upplevelse ytterligare.

elite-four-300x237När jag var barn så vägrade jag gå in i den sista grottan som ledde mig till Elitfyran i Pokémon Blue. Varför? För jag visste att på andra sidan grottan fanns slutet, och jag ville inte att det skulle ta slut. Jag ville vara kvar i den fantastiska världen och fortsätta upptäcka nya Pokémons, föremål och platser. Ett skifte har alltså inträffat. Varför känner jag denna brått att klara mina spel nuförtiden och kan inte längre bara strö runt i välfyllda världar? Varför skyndar jag mot sista bossens port?

Något man skulle kunna peka på är hur människor konsumerar nöje och kultur rent allmänt idag. Långa nyhetsartiklar byts ut mot korta tweets, en tvserie-säsong kan vi dra igenom på en helg och all musik vi lyssnar på finns i mobilen på Spotify. Underhållningen har blivit mer direkt och vi rör oss snabbt mellan olika artister, tv-serier och även spel.

Korta spel har jag inget problem med, tvärtom tycker jag att de korta och välgjorda upplevelserna är de bästa upplevelserna jag haft den senaste konsol-generationen. Det är när jag stressar mig igenom längre titlar som jag känner att jag missar något. Det är de korta spelen som jag känner att jag hinner spela ordentligt medan AAA-spelen endast får sig en kvick genomspelning.

Är de långa traditionella AAA-spelens tid förbi? I en tid av högkvalitativa indiespel och allmänt kortare upplevelser, behövs verkligen den gamla skolans spel i den bredd som finns idag?

Är de långa traditionella AAA-spelens tid förbi?
Jag tror att det är de korta och mer fokuserade upplevelserna som kommer klara sig bäst i dagens spelklimat. Det är de spel som passar mig idag och det finns en chans att det är fler som känner som jag. Tiden då jag bara ville ha mer innehåll i samma spel känns väldigt avlägsen, men vem vet.

En dag kanske det sker ännu ett skifte och så står jag där igen, utanför sista bossens port och vägrar gå in.

Text av Daniel Nilsson

Daniel Nilsson Daniel är en lång och glad kille från de värmländska skogarna som numera studerar systemvetenskap vid Örebro Universitet. Hoppas på en mer jämnt representerad spelindustri där karaktärernas trovärdighet väger mer än ett trasigt höstlöv. Tiden utanför universitetet spenderas framför PS3an, elgitarren och bloggen Spelet Kallat Livet. Tidigare trogen Nintendo fanboy men som på senare tid breddat sitt synfält. Nästan beroende av läsk, men bara nästan.