Krönika

Tillbaka till brädet

I förrgår var det tjugondag knut och då sparkas ju som bekant julen ut. Men jag är inte den som hänger läpp över att mörkmysiga dagar med instagramvänliga bilder på pulkaåkande barn snart är över. Att julen sparkas ut, det innebär ju att jag nu äntligen kan börja skriva för Svampriket. Hurra!

I och med att jag ska börja skriva här har jag därmed rannsakat min egen spelkonsumtion den senaste tiden och insett detta: jag har inte spelat ett endaste digitalt spel sedan den 20:e december (okej, något mobilspel á la CandyCrush har det kanske blivit). Det känns lite fånigt kanske, att starta min tid på Svampriket med ett sådant erkännande. Men det innebär ju inte att min jul har varit spelfri, tvärtom! Men istället för att få kramp i den vanliga speltummen, har jag istället frossat ner mig i spelvärldens lite undangömda syskon: brädspel.

En falsk nostalgi sköljer över mig, ihop med en vördnad över att “det var så här allt började”
För förra året hände det något med min egen relation till brädspel. Jag har alltid levt i villfarelsen att många brädspel är tråkiga, bökiga och framför allt svåra. Men av någon anledning satt jag där helt plötsligt och samlade på små rymdskepp (som jag därefter har målat! Hur roligt är inte det?) och det var som att jag hade fått nyckeln till en för mig tidigare outforskad värld. En väldigt vacker sådan ska tilläggas. Det finns något väldigt fint och nästan hantverksmässigt att låta pjäserna föras över spelplanen. En falsk nostalgi sköljer över mig, ihop med en vördnad över att “det var så här allt började”. De känslorna är säkerligen sammankopplade med vår samtids längtan efter det förgångna och att då var allt lite mer genuint och genomtänkt. Det finns säkerligen väldigt lite sanning i den känslan, då vi idag har ett aldrig tidigare skådat utbud av just brädspel på marknaden, men det är en känsla som infinner sig likväl. Det kan säkerligen vara så att brädspelsbranschen kan rida på hipstervågen med hembakat bröd, virkade halsdukar och en lagom naturlig skäggväxt.

Och ja, julen är ju sannerligen de analoga spelens tid, men kanske är bilden av vilka spel man “ska” spela på väg att förändras? Den stereotypa bilden av denna högtid är att man samlas i diverse familjekonstellationer och bråkar över något avdammat Alga-spel från förra århundrandet. Gärna samma spel varje år, för traditionens skull. Säkerligen kan åtminstone någon känna igen sig i detta och det kan ju vara en väldigt mysig anledning att samlas. Men samtidigt är det ju inte alls att det måste vara på det viset. Den här julen, till exempel, var för mig sannerligen förändringarnas jul. Ihop med familj och vänner började vi i gemensam trupp engagera oss för brädspel som än kanske inte fullt ut fått det erkännande hos den breda allmänheten som de förtjänar. Istället för Monopol, ser jag gärna en ny tradition kommande jular fyllda med glögg, pepparkakor och Eclipse: New Dawn for the Galaxy.

Vilket brädspel skulle du vilja införa som en framtida jultradition? Eller har du kanske redan ett?

Kommentarer

  1. Johan skriver:

    Jag har mer och mer slutat spela digitala spel och mer gått över till brädspel. Älskar att flytta pjäser, slå tärningar och slippa stirra på skärmar för en stund.

    Vi spelar gärna samarbetsspel hemma såsom Forbidden Island/Desert, Pandemic. Men vi håller även på med Mice and Mystics kampanjen med barnen. Men mina egna favoriter just nu är Arkham/Eldritch Horror, Elder Sign och Warhammer Quest Card Game.

  2. Gustav skriver:

    Det finns så många bra brädspel. Däremot tycker jag att folk ska lägga ner lägga ner sitt gamla monopol i källaren då det inte åldrats särskilt väl utan hellre satsa på att bråka med varandra över settlers of catan, ticket to ride eller puerto rico. Därför det är så mycket roligare att bli sur för att någon annan inte vill byta det där vetet du behöver eller att någon precis innan du ska bygger där du hade tänkt bygga eller manövrerar så att allt det där kaffet du har odlat möglar bort medan handelsskeppen är fulla med annat.

    Själv är min favorit nog fortfarande race for the galaxy. Så otroligt bra 2 spelar spel som även fungerar väldigt bra på 3 och 4.

    • Anders Brunlöf skriver:

      Jag som älskar Monopol (och har mina egna, lite mer avancerade regler i det) tänkte först skriva ett lite smågrinigt svar.

      Sen såg jag att du rekommenderade Catan istället. Allt är förlåtet! <3

      • Johan skriver:

        Någon brukar gilla monopol och alla andra brukar gråta av tristess. Långsamt och få möjligheter att påverka sin position i spelet.

        Spelet var säkert spännande på 30-talet när det kom, men det är i mitt tycke ett fruktansvärt spel.

  3. Kristian skriver:

    Årets jul var fylld av olika brädspel.

    Mest minnesvärda var dock panikartat rymdskeppsbyggande i Galaxy trucker, svåra tankenötter i Sherlock Holmes: Consulting detective, raskt resande i Ticket to ride och uppgivna gissningar i Codenames.

  4. Raleishi skriver:

    Varför inte slåss och ta över så stor del som möjlig av den lilla karta i Small World eller blanda ihop kort från två olika konstiga raser med varandra som t.ex ninja zombie för att ta över baser i Smash Up.

  5. Tasseklumpen skriver:

    Jag och mina vänner hade väldigt kul med spelet “Boss Monsters 2: the Next Level” över julen. Lätt att komma in i och omgångarna går fort. Det passar nog många TV-spelsfantaster med i och med att all design är pixligt retroflörtande, kartongen t.ex. ser ut som ett NES-spel! 🙂

  6. magnus skriver:

    Några tips på bra spel till barn på snart nio år? Har spelat “de vanliga” såsom diamanten och tjuv och polis men vill testa något nytt.

    • Johan skriver:

      Mina barn på 8 och 7 gillar Carcassonne, King of Tokyo, Takenoko och Talisman. Alla dom är enkla men i Talisman kan det bli en del läsande de första gångerna innan de lärt sig korten och platserna.

  7. Ruben skriver:

    Det här känns som en liten fingervisning av sådant som komma skall på Riket under 2016.

    Tar rygg på övriga deltagare här och bidrar med två snabbspelade godbitar:

    *Chez Guevara
    Har varit ett återkommande inslag på dedikerade analoga speldagar sedan ett par år tillbaka, och är på något mystiskt sätt lika underhållande varje gång. (Pluspoäng för illustrationerna av Greg Hyland & John Kovalic).

    *Love Letter: Kanai Factory Limited Edition
    Fungerar fint som palettrensare mellan längre spelsessioner. Det finns alltid tid för en runda, eller fem. (Även här är det viktigt att berömma illustrationerna, så tack till Noboru Sugiura för just den här versionen).

  8. T4 Was Here skriver:

    Tog med Krosmasters Arena till famijejulfesten men ingen var så värst sugen…

    Skoj spel dock, ett måste om ni gillar Final Fantasy Tactics och Disgaea eller den franska anime mmo världen från Doofu och Wakfu.

    Posta gärna mer om brädspel dock.

Skriv en kommentar